Jobbigt
Jag har fått mejl av match 8 nu. De är på semester, så det är därför de inte har svarat. Jag funderar på de andra matcherna. Det är så mycket man skall tänka på... Är familjerna för lugna? Kommer jag trivas där? Kan jag leva med samma livsstil som dem? Verkar de intresserade av mig? Vad gör man i jobbet? Vad har de för syn på barnuppfostran? Får man låna bil på fritiden? Tror jag att jag kommer trivas där? Det är så jobbigt. Och familjerna börjar sticka ut mer nu, eller i alla fall en. Jag har inte blivit kontaktad av familjer som har barn med autism innan. Dessutom bor en av familjerna på ett slags kollektiv. Det måste vara ovanligt. Jag har egentligen inte emot det, men jag hade tänkt mig en familj som var lite mer medel, typ som familjerna/ de rika familjerna brukar vara. Riktig medel blir det nog inte eftersom de flesta har mycket pengar och kanske också anpassar livsstilen därefter. Och det är så jobbigt att inte riktigt veta hur det är på riktigt. Jag vet inte om dem ljuger, jag vet inte om de talar sanning. Jag vet inte om det är sämre än vad de säger. Jag vet inte hur det kommer vara. Jag vet inte hur det kommer kännas. Jag hade egentligen velat träffa dem innan beslutet, men det går inte. Man säger säkert nej till några familjer som det skulle funkat jättebra med. Men man vill inte chansa för mycket, så man får gå på känslan när man har kontakt med dem. Hela matchningsprocessen är så jobbig just nu. Jag hinner inte mejla dem, prata med dem, tänka på dem. Jag orkar inte ta beslut. Jag vill inte chansa. Jag vill inte att mer tid skall gå. Jag vill inte vänta. Jag tycker att det är jobbigt när det går segt. Jag vill inte ta dessa stora beslut som resulterar i så mycket konsekvenser. Jag vill bara hitta rätt familj NUUUU, och skita i resten. Så jobbigt! Jag vet att många har det värre och att jag får många matchningar på en kort tid. Men jag är mitt inne i tentaperioden och detta tar tid. Det är så jobbigt att vara i matchningsprocessen just nu.
Kommentarer
Postat av: Malin
Svar: Just nu hoppas jag på att kunna åka någon gång i februari, och absolut senast mars eftersom jag då kommer hem i april nästnästa år när mitt sommarjobb börjar :)
Jag känner exakt som du, är så TRÖTT på hela den här processen nu. Man vet aldrig om man har tagit rätt beslut när man tackar nej till en familj, och precis som du känner jag att jag inte orkar ta fler sådana beslut. Men samtidigt kan och vill jag bara inte chansa och ta första bästa familj. Det är såklart alltid en chansning att åka, men man vill ju att det verkligen, verkligen ska kännas bra och rätt innan man tackar ja till någon familj.
Trackback
